Margot Wallström, med tungt mandat från FN:s generalsekreterare
”Sexuellt våld mot kvinnor - historiens största tystnad”
Foto: Janwikifoto
Biståndet har stor betydelse för det jag vill kalla historiens största tystnad, det systematiska sexuella våld som särskilt kvinnor utsätts för i stor skala i krig och konflikter. Priset detta har för utveckling är underskattat.
Det säger Margot Wallström som sedan den 1 april 2010 är FN:s generalsekreterares särskilda representant för arbete mot sexuellt våld i krig och konflikter. Tjänsten är inrättad efter ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Hennes mandat har därmed stor folkrättslig tyngd och legitimitet vilket innebär att ansvariga stater måste agera. I likhet med andra tematiska rapportörer och särskilda representanter i FN-systemet gäller det för Margot Wallström att först väcka uppmärksamhet för just denna fråga och få till stånd konkreta åtgärder av enskilda regeringar, FN-organisationerna med verksamhet i fält och organisationer i civilsamhället.
Sexuellt våld beaktas av få fredsavtal
- De senaste 20 åren har det skrivits under nära 300 fredsavtal i 45 olika väpnade konflikter. Bara 18 av dessa avtal nämner sexuellt våld över huvud taget fast vi vet att sexuellt våld har använts systematiskt av de väpnade aktörerna i många länder. Vi vet att män och pojkar också utsätts men den överväldigande majoriteten är kvinnor.
Uppgifterna Margot Wallström refererar till finns i en studie genomfört av UNIFEM:
De fredsavtal som tar frågan om sexuellt våld på allvar gäller konflikter i Burundi, Aceh (Indonesien), Demokratiska Republiken Kongo, Darfur och Nubabergen (båda Sudan) och Nepal. I fredsavtalen i Filippinerna, Uganda, Guatemala och Chiapas (Mexiko) nämns problemet kortfattat.
Margot Wallström har besökt östra Kongo-Kinshasa och Liberia, där sexuellt våld mot kvinnor varit så vanligt förekommande att det framhållits som en strategi från såväl de irreguljära som de reguljära truppernas sida. En slutsats hon hittills dragit av besöken är att det viktigaste är att bekämpa straffriheten och samtidigt ge tusentals kvinnor som utsatts för övergrepp stöd och hjälp. Näst i tur för besök står Bosnien och Hercegovina samt Sudan.
Kriminell handling
- Sexuellt våld måste behandlas som en kriminell handling, i vilken kontext det än förekommer. Detta är inte en fråga om kulturellt betingade beteenden eller om mäns sexualitet. Att våldta kvinnor är brottsligt. Om sexualförbrytare grips, lagförs och straffas sänder det signaler till alla de militära enheter vars befälhavare har accepterat sexuellt våld.
Den förre EU-kommissionären betraktar lokala kvinnoorganisationer som en av sina främsta bundsförvanter.
- De är nära verkligheten, de finns i lokalsamhällena. I flyktinglägren gör också Internationella Röda korset viktiga humanitära insatser. Medicinsk personal har stor betydelse eftersom de ofta har den första kontakten med kvinnorna.
Kostnaderna för samhället är underskattad
Margot Wallström vill se sexuellt våld både i ett makt- och i ett utvecklingsperspektiv.
- Generellt sett har vi underskattat kostnaderna i de samhällen det sexuella våldet är eller har varit utbrett. Det finns mänskliga, ekonomiska och utvecklingsrelaterade kostnader, säger hon och förklarar:
- Det här sättet att föra krig på spiller över till post-konfliktsituationer. ”The way of war” blir ett ”way of life”, som drar upp rötterna till alla mänskliga normer och civiliserade värderingar.
Margot Wallström vill inte kommentera den politiskt infekterade debatten i Sverige om biståndets effektivitet och de ökade kraven på resultat och öppenhet. Hon framhåller att rättighetsperspektivet är viktigt men att biståndsbehoven måste beaktas utifrån varje specifik situation:
Satsa också på infrastruktur
- Kvinnor måste få större makt och kunskap om sina rättigheter. Våldtagna kvinnor ska få hjälp och stöd men inte bara behandlas som offer. Att bekämpa straffriheten är en del av ett rättighetsperspektiv. Men det kan finnas ett behov att se över balansen mellan olika satsningar som biståndsgivare gör. I östra Kongo-Kinshasa, till exempel, behövs infrastruktur – vägar, vatten och elektricitet – och det kan bäst ske genom att privata företag och stater samarbetar kring finansiering och planering. Kvinnor måste kunna ta sig till marknaden för att sälja överskott från jordbruket som de sköter och de behöver elektriskt ljus i sina hem och på bygatorna. Sådant ger också skydd men framförallt en chans till utveckling.
